I samarbete med
Demenssjukdomar är vanligt förekommande särskilt hos äldre personer. I de flesta fall känner man inte till orsaken till att sjukdom uppstår, men risken att insjukna ökar med stigande ålder. Demenssjukdomar drabbar oftast personer som är äldre än 70 år men cirka 6 % av alla som har en demenssjukdom är yngre än 65 år.
Den basala demensutredningen görs inom primärvården, dvs. du ska i första hand vända dig till vårdcentral om du misstänker en demenssjukdom. Där utförs en grundlig undersökning som bland annat innehåller frågor om sjukdomssymptom och sjukdomshistorik (anamnes). Den kognitiva förmågan utreds genom ett test, intervjuer med anhöriga utförs, en bedömning av psykiskt och fysiskt tillstånd samt funktions- och aktivitetsförmåga görs. Bedömningen av det fysiska tillståndet kan bland annat utgå från blodprov som analyseras. I utredningen ingår också en strukturell hjärnavbildning med datortomografi eller magnetkamera.
Den basala utredningen syftar till att fastställa om personen har en kognitiv svikt och om den beror på en demenssjukdom eller om annan sjukdom orsakar eller bidrar till den kognitiva svikten, om det finns behov av en fortsatt utvidgad utredning samt vilka funktionsnedsättningar som demenssjukdomen medför och vad man kan göra för att minimera eller kompensera för dessa.1
Tyvärr finns idag inga kliniska tester eller provtagningar som med säkerhet kan skilja mellan de olika formerna av demenssjukdom som t.ex. Alzheimers och Frontotemporal demenssjukdom.
När ett stort antal nervceller är skadade av sjukdom och dessa nervceller dör, drabbas dessa områden i hjärnan av atrofi. Det syns i magnetkameran eller datortomografen att de drabbade områdena i hjärnan har minskat i storlek. I dagsläget är det inte möjligt att fastställa att en person har FTD enbart genom ett blodprov. Diagnosen ställs när individen uppfyller ett visst antal kriterier som baseras på de kliniska symptomen och sjukdomshistoriken.
En utvidgad minnesutredning utförs på en specialistmottagning (minnesmottagning/kognitiv mottagning), för att fastställa en diagnos. I den utvidgade utredningen kan du få genomgå flera olika undersökningar, exempelvis kognitiva tester, EEG, magnetröntgen och lumbalpunktion (ryggvätskeprov). En analys av särskilda proteiner vägleder läkaren i bedömningen av vilken typ av demenssjukdom det handlar om. Vidare kan en mer utförlig, avbildande undersökning med positronkamera utföras, som syftar till att ge mer information som vägledning till diagnosen. För att kartlägga de kognitiva funktionerna kan även en mer omfattande neuropsykologisk undersökning genomföras.
1 Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Socialstyrelsen.
ISBN 978-91-7555-433-4
Artikelnummer 2017-12-2